Jag, en vandrande katastrof...

..... eller också så är det bara inte min dag (idag heller?!?).

Dagen börjar skapligt med trevligt besök av systeryster och hennes sambo, men någonstans där går det snett. Jag lyckades med konststycket att hälla halva innehållet i kaffeglaset innanför halslinningen på tröjan (inget ovanligt i sig förutom mängden och att jag i vanliga fall brukar spilla ner byxorna :/). När finbesöket gett sig av var det dags att skrida till verket med dagens att-göra-lista.
1: köpa tvättmedel och (lördagsgodis). Jag verkligen hatar (ett starkt ord, men jag menar det) att handla, men kom på att vi kanske behövde köpa hem något att fylla upp det halvtomma kylskåpet med också och satte mig ner och skrev en lista. Tänkte göra det enkelt för mig och gjorde en tydlig lista med varorna indelade i rubriker som Mejeri, Grönsaker, Kött och Övrigt. (Kollade även hur mycket pengar vi hade på kontot så att jag visste hur mycket jag hade att röra mig med. Ordning och reda! Kände mig sååå nöjd med mig själv.).

I butiken strosade vi (jag och barnen) runt i maklig takt, kollade på leksaker, böcker, filmer och andra inte-köpa-idag-men-önska-saker. Sedan började vi plocka varor. Vagnen fylldes så sakteliga. När vi kommit till frysdisken blev jag osäker på vilken fisk jag borde köpa och ringde maken. Han svarade inte, men jag tänkte att han ringer väl upp, så jag bestämde mig för att fortsätta beta av listan. Upptäckte att vi missat alla varor under rubriken kött, vilket innebär att vi måste gå tillbaka genom halva affären.....

På väg tillbaka till fiskdisken ringer maken upp och jag berättar stolt att jag lyckats fylla en hel kundvagn. Han berömmer mig (han vet ju hur illa jag tycker om att handla) och avslutar med frågan -Men har vi pengar så att det räcker?
Kastar ett öga på kundvagnen och inser att -Nä, det har vi nog inte...
Får börja lägga tillbaka varor och ställer mig sedan i en kö som är så låång att jag hinner arbeta upp en lätt panikångest innan jag når fram till kassan. Väl där, rinner svetten om mig när jag lägger varorna på bandet. Pengarna räcker med ett par kronor till godo. Puh!

Hemma igen efter en 2,5 timmars lång inköpsvandring på ica och blodsockret är så lågt att jag skakar. Får i mig och barnen en välbehövlig sen lunch, innan jag bestämmer mig för att fortsätta med punkt 2 på listan: slänga i en maskin tvätt. Som grädde på moset (eller snarare tvättmedel på bänken) lyckas jag välta tvättmedelflaskan när jag ska fylla på den med refillen och en stor del tvättmedel försvinner ner i avloppet. Då bestämmer jag mig för att dagens "att-göra-lista" faktiskt inte blir längre än så....