Gilla läget...

Ja, vad annat kan man göra när snön faller och temperaturen håller sig stadigt en bra bit under nollan.

Minns förra November, regn, rusk och mörker. Endast 2 futtiga soltimmar som inte han göra någon lycklig.
Så nu, tittar ut genom mitt köksfönster och ser, inte ett kompakt höstmörker utan en ljusare nyans av vintervitt som reflekteras i gatubelysningen.
Så jag väljer, trots kylan, att gilla läget och njuta av det ljus som snön ändå ger.

När nätterna blir långa och kölden sätter in....

Hör många runt om kring mig som talar om trötthet. Jag är själv trött, känner mig som om kroppen går på sparlåga.
Men är det inte så det ska vara, egentligen?

Det fanns en tid i begynnelsen, där allt ljus kom från solen. Dagens längd styrdes av gryning och skymning. Människan var aktiv på dagen och vilade eller sov när mörkret föll. Olika arter i naturen utvecklade sin egen dygnsrytm, somliga sov på natten, andra på dagen och så är det än idag, med ett undantag...

Människans kunskapsutveckling har sprängt gränser, suddat ut skillnad mellan natt och dag och rusar fram i en fart som om hon tror sig odödlig... Vad som verkar glömts bort är naturens egen utvecklingstakt, evolutionen.

Varken kropp eller själ har hängt med på denna resa utan befinner sig ett par hundra år på efterkälken.

Dagar, veckor och år, de rullar på och är det inte klockan som styr livet så är det Tv-tablån. Dygnets timmar är 24 oavsett om det är vår, sommar, höst eller vinter och av dessa sover du oftast mindre än 8. Du har massa måsten och göranden, men trots dygnets alla timmar så räcker tiden ändå inte till. Du jobbar, har ett hem, en familj att ta hand om, du har samhällets krav på att hålla dig i form, unna dig egentid och dessutom vara anträffbar alla dygnets timmar.

När tekniken går framåt ska allt effektiviseras och kvalitetshöjas. Även inom yrken där vård och omsorg om människor står i fokus läggs mindre tid på människan och mer tid på papper som ska generera kvalitetshöjning. Är det konstigt att folk blir stressade och att utbrändhet är något av en ny folksjukdom?

Sedan har vi fenomenet med sommar och vintertid... Varför hålla på och vrida visarna på klockan fram och tillbaka för att få ljusare kvällar??? Antalet ljustimmar styrs inte av klockan utan av solen och den struntar då blankt i vår tidräkning. Enklare vore att göra som vi är skapta att göra, följa ljuset... kortare arbetsdagar på vinterhalvåret och något längre på sommarhalvåret. (Förslagsvis 9-15 och 8-16! ;)) Kanske dags att göra samhällsrevolt, sänka tempot för hinna njuta av livet och inte bara springa runt i teknikens hamsterhjul?

Man har funnit rester efter framstående kulturer/civilisationer där forskarna står svarslösa i frågan om varför de dog ut. Kan svaret på de frågorna ligga närmare oss än vi tror och är vi själva på väg att bli en av dessa civilisationer som ger framtida forskare huvudbry?

Jag, en vandrande katastrof...

..... eller också så är det bara inte min dag (idag heller?!?).

Dagen börjar skapligt med trevligt besök av systeryster och hennes sambo, men någonstans där går det snett. Jag lyckades med konststycket att hälla halva innehållet i kaffeglaset innanför halslinningen på tröjan (inget ovanligt i sig förutom mängden och att jag i vanliga fall brukar spilla ner byxorna :/). När finbesöket gett sig av var det dags att skrida till verket med dagens att-göra-lista.
1: köpa tvättmedel och (lördagsgodis). Jag verkligen hatar (ett starkt ord, men jag menar det) att handla, men kom på att vi kanske behövde köpa hem något att fylla upp det halvtomma kylskåpet med också och satte mig ner och skrev en lista. Tänkte göra det enkelt för mig och gjorde en tydlig lista med varorna indelade i rubriker som Mejeri, Grönsaker, Kött och Övrigt. (Kollade även hur mycket pengar vi hade på kontot så att jag visste hur mycket jag hade att röra mig med. Ordning och reda! Kände mig sååå nöjd med mig själv.).

I butiken strosade vi (jag och barnen) runt i maklig takt, kollade på leksaker, böcker, filmer och andra inte-köpa-idag-men-önska-saker. Sedan började vi plocka varor. Vagnen fylldes så sakteliga. När vi kommit till frysdisken blev jag osäker på vilken fisk jag borde köpa och ringde maken. Han svarade inte, men jag tänkte att han ringer väl upp, så jag bestämde mig för att fortsätta beta av listan. Upptäckte att vi missat alla varor under rubriken kött, vilket innebär att vi måste gå tillbaka genom halva affären.....

På väg tillbaka till fiskdisken ringer maken upp och jag berättar stolt att jag lyckats fylla en hel kundvagn. Han berömmer mig (han vet ju hur illa jag tycker om att handla) och avslutar med frågan -Men har vi pengar så att det räcker?
Kastar ett öga på kundvagnen och inser att -Nä, det har vi nog inte...
Får börja lägga tillbaka varor och ställer mig sedan i en kö som är så låång att jag hinner arbeta upp en lätt panikångest innan jag når fram till kassan. Väl där, rinner svetten om mig när jag lägger varorna på bandet. Pengarna räcker med ett par kronor till godo. Puh!

Hemma igen efter en 2,5 timmars lång inköpsvandring på ica och blodsockret är så lågt att jag skakar. Får i mig och barnen en välbehövlig sen lunch, innan jag bestämmer mig för att fortsätta med punkt 2 på listan: slänga i en maskin tvätt. Som grädde på moset (eller snarare tvättmedel på bänken) lyckas jag välta tvättmedelflaskan när jag ska fylla på den med refillen och en stor del tvättmedel försvinner ner i avloppet. Då bestämmer jag mig för att dagens "att-göra-lista" faktiskt inte blir längre än så....

"Utan vilja kan man inte nå stjärnorna."

Våga släppa taget...

...och ge sig ut på nya okända vägar kan vara svårt. Att ta sig upp ur sängen vissa dagar kan kännas som att bestiga K2 eller Mount Everest. Att låta dagarna passera förbi och att själv befinna sig i ett vakuum är enkelt och tryggt, men själen krymper, pressas ihop, allt blir hopplöst tungt och kroppen blir en börda att bära.

Men så händer något, ett litet hål i vakuumpåsen, det kommer in luft och trycket släpper. Själen återtar sakta sin ursprungliga form och kroppen tar sig fram på lättare föttter. Plötsligt ser man dagern i ett annat ljus, skymningen lättar och det som gömdes i skuggorna kliver fram och nya möjligheter uppenbarar sig.

Det är nu man måste våga ta steget, närma sig det okända och chansa.

Det är vad jag gör idag.

Jag kastar mig ut, släpper taget och jag ser ljuset...

Fast i sudoku...

...och jag är inte ensam.
Vad är det som gör att man blir fast? Är det den genialiskt enkla konstruktionen, de varierande svårighetsgraderna, eller är det den totala tillfredsställelsen när man löst ett svårt pussel?
Hjärngympa på hög nivå är det i alla fall.

För mig är sudoku avslappning.
Sudoku är det absolut enda som kan få min hjärna att utestänga alla andra tankar och som kan locka fram koncentrationen

I vardagen går min hjärna på högvarv, har alltid minst 3 tankar igång samtidigt och det gör att saker ofta strular till sig och blir fel. Ibland har man för många val att göra och det kan finnas många svar på en frågeställning, det finns rätt, halvrätt, halvfel och helfel.
Sudoku har endast en rätt lösning! den är självrättande och den ger mitt ego en liten lyckopuff när jag sätter den sista siffran på plats...

Såld på Blocket...

Har känt mig lite ensam i min frustration över samhällsutvecklingens vilda framfart. Konsumtionen hejas på av en politik som ger de som redan har, mer pengar i plånboken och får en ökad skjuts framåt av media i olika format som riktar sig till KONSUMENTEN.

Folk renoverar sin bostäder som aldrig förr, gammal skåpsinredning rivs ut, slängs på tippen och in med ett nytt fräscht kök (fast att det gamla inte ens har 10år på nacken). För att dra sitt strå till stacken för en hållbar ekologisk utveckling (och döva samvete) ställer man in ett par liter kravmärkt mjölk i det nya kylskåpet.

Trots mina intentioner om att inte bli en konsument av stora mått faller jag dit ibland och köper någon helt onödig pryl för att den är snygg eller ännu värre.... bara billig. Strider kan rasa här hemma när jag tycker att maken varit för generös i sitt handlande (senast var det en ps3:a som kom innanför dörren trots att vi har en fungerande ps2, alltså ett helt onödigt inköp!) En fullt fungerande och hel pryl behöver inte kasseras för att tekniken går framåt. Nya produkter bättre en de gamla kommer alltid att fylla marknaden och med dagens snabba utveckling kommer det du köper alltid att vara sämre dagen efter inköp. Köp det du behöver, använd det väl, men köp inte saker för köpandets skull.

Jag har dock hittat ett litet kryphål i min egen "non-konsumtion" bubbla, begangnat-marknaden som blir större både på nätet och samhället i stort. Jag som trodde att jag var ensammast i världen om att vända mig mot "slit och släng" har tydligen (enligt en av stora dagstidningarna) fallit offer för en trend.
Nåja, trend eller inte, jag både köper, säljer och tackar tekniken för att det finns hopp om en framtid där man värnar om miljön och våra gemensamma naturressurser.

Förvirrande...

Nu har det knackats på dörren kvällarna 3. Utanför står söta små figurer som försöker se skräckinjagande ut och piper fram ett försiktigt -Bus eller godis?

Det Svenska samhället försöker anamma en utländsk tradition utan att riktigt veta hur man ska hantera eller möta den.
Läste en artikel i GP med rubriken: "När ska man egentligen fira?" och ingressen löd: "Almanackan erbjuder flera möjligheter för den som vill lysa upp höstmörkret med ljus, fest och mat. Men när infaller egentligen Allhelgona och när ska man fira Halloween?"
Lät ju lovande, men jag blev inte mycket klokare...

Slutklämmen av artikeln som sträckte sig historiskt från 700-talet fram till idag lyder: "...på 1990-talet, kom så Halloween till Sverige - med ett nytt datum. Så står vi här, 1300 år efter Allhelgonadagens införande med två olika fasta datum och ett rörligt - för vad som i grunden var samma helg.

Halloween 31 oktober

Allhelgonadagen 1 november

Alla Helgons Dag, lördagen mellan 31 oktober och 6 november

Som om detta inte var nog, så råkar dessutom Gustav Adolfsdagen den 6 november infalla den första lördagen i november och därmed sammanfalla med Alla helgons dag..."

Så hur och när ska det firas? För min egen del kunde Halloween-firandet kvitta, en kommersiell fluga blev en trend som allt för många hakade på och som troligtvis tyvärr är här för att stanna. För barnen är det en kul grej och varför skulle jag inte kunna unna mina och andras barn att ha roligt? Självklart köptes det hem en stor mängd godis inför helgen att dela ut till de små som trotsat höstmörkret och gett sig ut på en spännande vandring i jakt på godsaker.

(Maken som skött dörröppnadet under helgen har också haft roligt när han frågat ut de yngre barnen om vilka bus de har på lager, eller när han försök att skrämma de lite äldre.... tror han börjat planera en riktigt spännade Halloween upplevelse för de som knackar på vår dörr nästa år.....)