Sjunker igen....

...men försöker hålla näsan ovanför vattenytan så gott det går.
Jag känner igen mönstret och vet att det som händer är övergående. Tänker att kanske kan jag lyckas att ta mig över mörka vatten utan kallsupar denna gången, samtidigt som jag ser alla måsten i min vardag hopa sig och bilda virvlande strömmar som lätt kan föra mig ner i djupet.
En dag, en vecka, en månad med för många möten, för många kvällsaktiviteter eller bara för många önskemål och förväntningar att uppfylla för andras välmående ger mig ångest, gör mig deprimerad.

Många känslor cirkulerar, jag upplever min kropp som ett skal. Det liv jag lever är inte mitt eget, jag famlar och vet inte riktigt hur jag ska hitta rätt. Vem är jag? Vad vill jag? och hur hittar jag dit?
Jag är inte missnöjd med livet, men jag lever på fel plats i fel tid....
JAG ÄR VILSE.....