Manligt och kvinnligt...

Jag har alltid, hårdnackat hävdat att kvinnor och män är av samma skrot och korn, det är bara uppfostran som skiljer.
Jag har också upplevt saker som motsäger sig uppfostransteorin, men stått upp för mig själv och sagt -Uppfostran ligger så djupt rotad i den mänskliga naturen att det kommer ta decennier att få ett könsneutral förhållningsätt till individen.

Men igår kastades mina tankar omkull igen och jag börjar undra.....

Vi är 4 st grannar (2 män och 2 kvinnor) som tillsammans ska ta oss an den stora mängden smältvatten som inom kort kommer att översvämma stora delar av vårt område. Vi diskuterar olika valmöjligheter och bestämmer oss för att ett av de bättre alternativen är att gräva fram brunnen i avrinningsdiket som plogen täckt med meterhöga drivor.
Sagt och gjort vi griper tag i varsin spade/skyffel och ska till att börja lyfta bort snömassorna, men vad händer??? Männen börjar gräva i höger ände av diket och kvinnorna tittar förundrat på, brunnen ligger ju till vänster......
En diskussion startar, snart har fler grannar samlats på platsen (samtliga män och alla rörande överens om att brunnen ligger till höger i diket).
För att försöka få männen på bättre tankar kastar jag ur mig ett -Kan det finnas 2 brunnar?
Möts av ett unisont -NEJ!

Männen går loss på den stora vallen till höger och jag och grannkvinnan som fortfarande inte är helt övertygade gräver till vänster. Det grävs och det gräv och det grävs........
1 timme senare är stora delar av avrinningsdiket barlagt, men inga brunnar funna.

Efter en stund kommer dottern utsläntrande på gården och jag frågar henne -Var är brunnen som ni brukar leka vid? Hon travar fram till höger sidan av diket och pekar. Efter ett par djupa spadtag hörs ett karakteristiskt metalliknande ljud och männen jublar.
När männen börjar häckla oss kvinnor drar dottern mig åt sidan och säger -Mamma, det finns ett brunnslock till (hon går fram till vänstra dikeskanten och visar) och du, det är nästan bättre för det är inte täckt av lika mycket sten.
När nästa spadtag möts av metall tystnar det runtomkring och vi omges av 5 st fågelholkar.

Vi var alla överens om att det endast fanns ett brunnslock.
Vi var oense om placeringen.
Min undran är, hur kan det komma sig att 7 personer som passerar samma plats varje dag registrerar olika saker? Och att det gick en klar skiljelinje mellan den manliga respektive kvinnliga gruppen?

Jag menar, beror det på uppfostran, så försöker ju jag iallafall att få min son att titta åt samma håll som mig, vilket i det här fallet skulle vara vänster.........

"Ni måste tala med varandra"

...ett vanligt svar på frågan -Hur ska vi lösa detta?
Att tala med varandra ska tydligen vara en universallösning på alla problem oavsett om det gäller ansvarsfördelning, tappad sexlust eller veckans matsedel.
Men när det inte längre går att tala med varandra, rösterna höjs och det blir svårare att urskilja orden för alla höjda toner..... Om man ska tala kräver det också att man lyssnar. Ofta händer det att orden som blir sagda förvrängs och låter annorlunda i mottagarens öron.
Ändå säger experten: Tala med varandra, berätta hur ni känner.....

Att tala om för någon hur man känner, när förtroendet och respekten för individen är borta, hur gör man det? Men även om förtroendet finns där kan det vara svårt att tala om det som gömmer sig i själens innersta rum.

Jag har en vän som jag alltid ansett haft ett udda (och ganska lustigt) förhållande med sin man.
När barnen lagt sig för kvällen och somnat sitter hon och maken i samma rum vid var sin dator. Hon fördriver tiden med att skriva i olika forum och Han spelar onlinespel med nätvänner.
-Men pratar ni inte med varandra? undrar jag. -Nä, han måste koncentrera sig på spelet, så vill jag honom något skriver jag i chatten och han svarar när han kan. -Ni chattar alltså?!?

I julas kom tomten med en laptop till familjen, vilket till viss del förändrat våra vanor.
Barnen använder den ofta i köket när vi vuxna lagar middag. Plötsligt är familjen samlad i ett och samma rum! På kvällen när barnen lagt sig kan jag och min man sitta vid var sin dator och roa oss på varsitt håll. Jag kan spela onlinespel och han kan skapa debatt i forum, men det bästa av allt...............
Vi kan föra en lågmäld dialog i chatten, lufta vardagsproblemen och en öppen nätflört med maken kan ge lite extra krydda i tillvaron.

Det är inte samtalet som är det viktiga i relationen, utan kommunikationen.....

Evolutionen och den fria människan.....

De finns de som ser människan som den främsta varelsen på vår planet.
Vi som kan och vet bäst, står över naturlagarna och skapar framtiden.
Trots människans tekniska framsteg och våra ambitioner att styra över våra liv, står vi närmare djuren än vi vill erkänna.

Vi är ett med naturen och precis som våra föregångare så styrs vi av årstidernas växlingar.
Likt fåglarna om våren väcks våra livsandar till liv av det återkommande ljuset, efter vinterns mörka tid.
Går du in i en affär möts du av tidningshyllor fulla av inredningsmagasin som basunerar ut "Så får du vårfint hemma" och "Möt våren med färg".
När solen skiner är det lätt att ryckas med av småfåglarnas iver att boa och fixa, man lockas att tro att sommaren är i antågande.
Men vintern ger inte upp så lätt, utan förvarning drar molnen in och vita flingor faller till marken.
Då vill vi likt björnen krypa ner i en skön bädd, gå i dvala och inte väckas igen förren våren tagit ett fast grepp och övermannat vintern.

"Varje dag börjar med nya möjligheter"

Beslut...

är vad som krävs för ett inre lugn.
Jag bestämde mig redan i höstas, men ju närmare dagen idag vi kommit, destomer har jag vacklat.
Tror att sista veckan med dålig sömn beror på att jag omedvetet kikat framåt i almanackan.

Nu när dagen är här, tvingas jag att ta ett nytt beslut, sätta ner foten och säga, det är fel, men helt rätt för mig.
Denna dagen kommer att återkomma med årslånga mellanrum, men med tiden kommer det att bli lättare och en dag kanske jag inte känner något alls, endast reflektera över att det är dagen idag.

Hjärntvätt pågår?

Har du någon gång tvättat ett par skor i en tvättmaskin?
Om du har det, så vet du hur skorna tumlar runt där inne och slår emot trumman i ett ihärdigt orytmiskt dunkande.
Ungefär så känns det innanför pannbenet just nu.
Är det en släng av trötthet, eller möjligtvis radering av viktig information till förmån för mer värdelöst vetande som äger rum?

Ingen idé att spekulera, kryper ner i sängen och sover på saken istället.

Jag, en Drömkvinna......?

Nja inte direkt.
Jag lever i tanken att det finns många som är snyggare, smalare och klokare än mig. Att jag skulle ses som en drömkvinna borde vara en riktig högoddsare.
Men man ska aldrig säga aldrig och plötsligt händer det.......

SÖKES:

"Kvinna, gärna lågavlönad, med anställning i offentlig sektor

som önskar sig en guldkant på tillvaron

med lite mer pengar över i plånboken"

Svar till ALLIANSEN

Smickrad? Ja visst. Speglar mig i glansen av att vara eftertraktad, kastar med håret och fladdrar med ögonfransarna.

Lockad? Funderar.......Nej, kommer till sans och inser att jag är lyckligt gift, med en man som i dubbel bemärkelse sätter färg på tillvaron!

Sinnesfrid i semestertid,

en tankekarusell......

Under veckan som gått har jag stått i periferin och samtidigt i händelsernas centrum.
Scenario: fjällsemester i liten stuga, ett antal personligheter i varierande åldrar som ska samverka under en kort tid, avskärmade från vardagslivet.
Jag förundras över att jag blir förvånad, jag vet ju egentligen vad som komma skall... men trots allt lite stolt, jag stod pall!

Frukost dag ett, jag sitter med min kaffekopp och låter frukostmackan sjunka för att lägga sig till ro. Ledig, jag suger på ordet och njuter. Plötsligt utbryter en febril aktivitet och maten dukas av i en rasande fart... Jag som inte ens bestämt mig för om jag är färdig eller ska ha mer.... -Vänta lite, ha inte så bråttom, jag har semester! -Semester? Är vi inte här för att åka skidor!?! Här förstår jag att vi (den äldre generationen och jag) har olika tankar om tempot av vår gemensamma vistelse och inser att det bästa är att hålla en låg profil om det hela inte ska sluta i katastrof.

Att ta sig genom veckan kan liknas vid att segla genom lömska vatten. Men med en måtta mod, ett kontrollerat lugn och en ledande fyr att ta sikte på så tog jag mig igenom helskinnad.

Trots en del moln under veckan finns det vissa ljusglimtar. Jag ler och smilet blir bredare när jag tänker på hur äldst i lägret slår fast att dagens unga är infödda i teknikträsket och medryckt i en samhällskarusell där du alltid måste vara tillgänglig dygnets alla timmar. Trots att 80-talisten stängt av sin telefon med motiveringen "Jag har semester" och 70-talisterna glömmer sina telefoner i stugan, så står man ändå styvnackat och beklagar sig över dagens verklighet som de unga inte kan värja sig ifrån. Knorren, den ende som var nåbar 24/7 var den som hävdade att allt var bättre förr....