Vår natur, en rikedom att bevara...

I går släckte vi ner tidigt för att barnen ville vara med på Eart Hour innan de kröp i säng.
När barnen lagt sig fick sonens nattlampa utgöra ett undantag och sprida sitt röda sken i mörkret.

Såg på de sena kvällsnyheterna en centerpartist som tyckte att vi skulle tända elbelysningen i stället, som en hyllning till den svenska tekniken och våra forskare som är duktiga på energisnåla produkter. För honom var detta ett jippo som kan leda till en sänkning av konsumtion och materiell standard.
För mig handlar inte Eart Hour om en tillbakagång och sänkt standard, det handlar om eftertanke, hur ska vi leva för att livet även i framtiden ska existera på vår jord. Det är en självklarhet att man ska fortsätta forska i energibesparing och produkter som är skonsamma för vår miljö. Jag vill bevara en rik flora och levande natur även för de generationer som kommer efter oss.

När vi senare lagt oss i sängen hörde jag en ugglas hoande utanför.
Vi låg tysta i mörkret och lyssnade, öppnade fönstret och hörde då en hel kör av uggleröster som sjöng i natten.
Vi lät nattens mörker sluta sig om oss och i makens armar till ugglekörens sång gled jag in i sömnen...

Märkligt....

Vet inte hur jag ska beskriva den händelse som skedde i morse.
Det har varit ett par tuffa veckor och orken till allt, har varit obefintlig.
Ska som vanligt ta mig till jobbet med sällskap av "sommarmorden" men möts av en vagt bekant röst när jag stoppar hörluren i örat.
-Hallå, hallååå.
Rösten visar sig tillhöra en nära vän som jag inte pratat med på flera månader.
-Oj, jag hörde inte att du ringde säger jag.
-Det gjorde jag inte heller, det var du som ringde mig svarar hon.
Vi tyckte båda att det var en bra idé att se snart och när vi ändå hade varandra på tråden bestämde vi oss för att träffas över en caféfrukost nästa vecka.
Kände hur orken och glädjen återvände och känner mig nu riktigt uppåt.

Hur detta samtal kunde komma till stånd är för mig en gåta, min telefon är av vikmodell utan knappar på utsidan, den ligger dessutom väl förvarad i en mobilväska utan möjlighet att kunna öppnas av misstag....

Jag, ett grötfat...

Undrar vad som är värst, en struts som stoppar huvudet i sanden, eller en ko som står och tjurar.
Har inget av detta hemma just nu, men känner av hur ludenrygg tassar runt och stryker. Jag känner mig som ett STORT fat fyllt med mycket het gröt.

Kallentoft en besvikelse...

Med ett omslag som har omdömet "Skippa Stieg Larsson, Kallentoft är bättre" skrivet väl synligt är det med stor entusiasm och höga förväntningar jag stoppar minneskortet till ljudboken i mobilen.
Hoppet om en spännande deckare grusas redan i inledningen.
Beskrivningen av den kvinnliga huvudpersonen Malin Fors upplever jag som rå med en sexuellt laddad underton, direkt tagen ur en mans fantasier om det kvinnliga psyket.
Att researchen är undermålig gör också att boken mister sin trovärdighet.

Trots detta låter jag berättarrösten mala på.
Jag är fast besluten att låta Mons Kallentoft och Sommardöden få min uppmärksamhet tills berättelsen är slut, men att jag låter Malin Fors återkomma och lösa mord i min mobil är föga troligt.

Världen är inte större än så här...

just nu.

Ärlighet varar längst...

sägs det.

Livet är en del av ett socialt spel där den som spelar bäst går hem med segern, där sanning och ärlighet inte alltid är ett vinnande koncept.
För att nå en hög position och en betydande ställning i arbetslivet bör du vara en duktig falskspelare. Är du rak, ärlig (och kvinna) betraktas du som besvärlig och du riskerar att få en sämre löneutveckling än de som pekar finger i smyg bakom ledningens rygg.
Om målet i livet är att bli rik och låta pengar och materiella ting vara livsluften så bör man plocka fram pokerfejset, spela sina kort väl och gömma ett (eller flera) ess i rockärmen.
Kanske har man tur och kammar hem storslam.
Jag vill ändå tro att den största jackpoten, går till förlorarna i maktens spel, de som spelar renhårigt och ärligt...

Ilska...

Det är svårt att vara arg länge när solen lyser.

Dagar...

Somliga dagar är inte som andra dagar, utan annorlunda dagar.
Ingen dag är den andra lik och ändå kan dagar gå ihop och minnet svika, för alla dagar är lika...

"Tro att livet är värt att leva och din tro kommer att förverkliga det."

Tassavtryck i snön...

Parkerade bilen på uppfarten och kliver ur.
När jag går mot huset fångas min blick av ett smalt spår av tassar i snön.
Fortsätter framåt och när jag tar i dörrhandtaget känner jag ett välbekant tryck i de nedre regionerna. Fort in i huset, kastar jackan på golvet och snabbt vidare in på toaletten.
När jag sitter där slås jag av tanken, varför är det så här???
Samma visa varje gång, oavsett om jag varit borta 10 min eller 3 tim, så är det som att trycka på en knapp när jag kommer hem.
På min näthinna frammanas spåret av katten i snön och svaret kommer till mig som en blixt från klar himmel: SJÄLVKLART!!! Jag kissar in mitt revir...

Slår upp mitt fönster...

... släpper våren in.

Den svala vårbrisen sveper in genom fönstret och lämnar en frisk doft efter sig i rummet.

Jag låter mina lungor fyllas av vårluften och lyssnar på fåglarnas sång medan jag vädrar sängkläderna.

Jag låter fönstret stå på vid gavel tills golvbrädorna börjar kännas kalla under mina fötter.

Kylan som sprider sig från tårna och vidare i fötterna motas av den varma lycka som briserar likt en bomb och letar sig ut i varje fiber av kroppen.

Ännu täcker stora drivor av snö krokusrabatten, men luften darrar....

DET ÄR VÅR!!!

"Livslust är att alltid ha kommande projekt i ögonvrån"