Ett stilla vårregn...

faller och solens strålar försöker bryta sig igenom det tunna molntäcket.
Naturen andas lugn och harmoni.

"Kärlek är inte bara att gå hand i hand - det är att hålla varandras händer vad som än sker"

När själen inte orkar mer...

...tar kroppen över smärtan.
Ett effektivt sätt att få rörelsen att sakta av och dämpa farten i den hektiska vardagen.
Vid ett flertal tillfällen i mitt liv har kroppen tagit över och satt stopp. Jag hinner aldrig inse vart det barkar hän innan det är försent.
Har varit hos sjukgymnasten idag, som konstaterade att jag har en försvagning i handleden, men den verkliga smärtan i rygg/nacke/axlar till stor del påverkas av stress samt obalans i mitt känsloliv.

Om igen får jag ta tag i livet, försöka stärka mina trötta muskler med träning, slappna av och inte stressas upp av faktorer på jobbet som jag inte kan påverka, men framför allt måste jag finna en inre balans mellan glädje, sorg och ilska.

Idag är första dagen i resten av mitt liv, jag tar en kopp te och tänker på saken.

Tar en dag i sänder...

... känner hur orken och glädjen sakta återvänder.
Jag har mina dagar när allt känns tungt och meningslöst, men någonstans finns styrkan att försöka återvända till en vardag som kan vara värd att kämpa för och bevara.

Jag är känsla...

Det finns ett stort behov av att kategorisera och sätta allt i fack.
Allt ska benämnas och placeras in i grupp och efter sort.
Det finns olika sätt att dela och kategorisera, för människan är ett av dessa ålder.
Du startar ditt jordeliv som spädbarn eller baby, senare blir du ett småbarn som växer upp till ett barn.
Senare kommer tonåren och ungdomstiden, när den perioden är över är du vuxen.
Efter att du passerat gränsen in till vuxenlivet så ska du åldras och blir än rikare på erfarenheter.

Jag ska vara vuxen.
Jag kände mig trygg i den jag var, jag var lycklig.
För en gångs skull så kände jag mig stark och säker.
Så i ett slag rasade världen, jag befann mig i tomhet och famlade i blindo.
Allt det som tagit sådan tid att bygga upp, raserades på bråkdelen av en sekund.
Jag som hade kämpat så länge, men det jag byggt, det var visst väldigt skört.

Såren i mig är djupa och djupa sår kan aldrig läkas utan ärr.
Vissa dagar känner jag mig stark och jag orkar le mot världen.
Andra dagar känner jag mig väldigt liten, vill hållas om och tas om hand.
Ibland känns det som om jag ska falla isär om ingen finns bredvid och håller ihop det som ska var jag.
Jag känner barnets förtvivlan och ovisshet, men samtidigt styrkan av att veta att någon gång kommer jag att stå på egna ben igen.

Jag blir aldrig vuxen och som barn så var jag aldrig barn.
Jag har en kropp som åldras, det sägs av ålder blir man vis.
Jag samlar erfarenheter och kunskap på livets väg och lär mig mycket nytt.
Möjligt att det kan kallas visdom.

Oavsett ålder och erfarenheter så är ditt sanna jag de känslor som ryms i din kropp.
Kroppen åldras men de känslor du bär med dig genom livet är desamma och de styrs varken av erfarenheter eller förnuft.
Känslor har ingen ålder, alltså inte heller vi…

Melissa Horn träffar hjärtat...

Låter Melissa Horns text Sen en tid tillbaka, beskriva känslan av att vara jag..

"Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort"

Ta aldrig någon förgiven...

alla har sin gräns.