Men är det inte så det ska vara, egentligen?
Det fanns en tid i begynnelsen, där allt ljus kom från solen. Dagens längd styrdes av gryning och skymning. Människan var aktiv på dagen och vilade eller sov när mörkret föll. Olika arter i naturen utvecklade sin egen dygnsrytm, somliga sov på natten, andra på dagen och så är det än idag, med ett undantag...
Dagar, veckor och år, de rullar på och är det inte klockan som styr livet så är det Tv-tablån. Dygnets timmar är 24 oavsett om det är vår, sommar, höst eller vinter och av dessa sover du oftast mindre än 8. Du har massa måsten och göranden, men trots dygnets alla timmar så räcker tiden ändå inte till. Du jobbar, har ett hem, en familj att ta hand om, du har samhällets krav på att hålla dig i form, unna dig egentid och dessutom vara anträffbar alla dygnets timmar.
Sedan har vi fenomenet med sommar och vintertid... Varför hålla på och vrida visarna på klockan fram och tillbaka för att få ljusare kvällar??? Antalet ljustimmar styrs inte av klockan utan av solen och den struntar då blankt i vår tidräkning. Enklare vore att göra som vi är skapta att göra, följa ljuset... kortare arbetsdagar på vinterhalvåret och något längre på sommarhalvåret. (Förslagsvis 9-15 och 8-16! ;)) Kanske dags att göra samhällsrevolt, sänka tempot för hinna njuta av livet och inte bara springa runt i teknikens hamsterhjul?
Man har funnit rester efter framstående kulturer/civilisationer där forskarna står svarslösa i frågan om varför de dog ut. Kan svaret på de frågorna ligga närmare oss än vi tror och är vi själva på väg att bli en av dessa civilisationer som ger framtida forskare huvudbry?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar