Sommarnatt...

Trots den sena timmen är det fortfarande ljust. Ljust nog att se allt runt omkring, men mörkt nog för att gatlyktorna ska tändas.
Sitter och funderar över dagen. Onsdag, min lediga dag. Idag följde jag med barnen på skolresa. Vi ordnade med matsäcken redan i går kväll och barnen såg med spänning fram mot dagens äventyr. Jag släppte av barnen på skolan i morse och åkte hem för att senare möta upp dem igen vid hamnen. Det skulle bli en båttur och besök på fästningen i hamninloppet. Båtresan tog ca 25 minuter och när vi kom i land fick barnen se ett skådespel om fästningens historia. Skådespelet tog ca 30 minuter och direkt efter att det var slut blev barnen tillsagda att plocka fram sin matsäck. Vi dukade upp på picknick filten och plockade till oss av kycklingklubbor med potatissallad och plättar med drottningsylt och njöt i solen.
Efter ca 10 minuter fick vi raskt plocka ihop maten för då var det dags att se sig omkring på ön. Lillkillens klass gick till fängelsehålorna och kikade runt lite, sedan vallades vi vidare till toaletterna och de som behövde fick gå in medan de andra väntade utanför. När allas behov var uträttade gick vi ner till bryggan för att ta båten tillbaka till stan igen.
Sonen var lite besviken för han hade velat se mer av fästningen, så jag och en annan förälder som var med på resan bestämde oss för att stanna kvar med våra barn och ge dem lite mer tid att kolla runt på det som de tyckte var spännande. Det blev en härlig eftermiddag där barnen fick styra och där vi föräldrar kunde slappa i solen och umgås med våra älsklingar. När vi steg av båten i stan så ställde både jag och den andra föräldern frågan: Skolresa, för vems skull? själva resan eller barnen? Vi hade båda upplevelsen av att resan egentligen var ett nödvändigt ont som skulle genomföras på så kort tid som möjligt och vi var båda glada för att vi varit med, så att vi kunde ge våra barn det de sett fram emot sedan skolutflykten aviserats.