När jag stiger upp ur sängen på morgonen går jag på morgonfrusna fötter genom entrén till "Livets Nöjesfält". Här väntar Karuseller, bergoch dalbanor och hisnande attraktioner som uppskjutet och fritt fall. En vacker vårdag kan upplevas som en promenad i parken, där jag strosar runt och betraktar liv och rörelse på håll. Då jag kan sitta på en bänk och njuta av solens strålar som värmer. Andra dagar trängs jag i lång kö för att komma fram till karusellen som senare gör mig yr och illamående och jag undrar vad jag skulle på den att göra. Eller så tar jag en tur i bergoch dalbanan, det går uppåt, uppåt, uppåt för att sedan göra en djupdykning med många tvära kast och i slutänden finner jag att jag inte kommit någon vart utan trampar samma golv när jag kliver av som när jag klev på. En del dagar rycks marken bort under mina fötter och jag faller i en hisnande fart djup, djupt tills jag någonstans slår emot botten och har tur om jag kommer undan med endast ett par blåmärken....
När jag lägger mig på kvällen vet jag hur dagen var men har ingen aning om vad morgondagen bär med sig. Mitt mål för detta året är att oavsett hur många spyor jag än lagt under dagens åkturer, så ska jag ändå tänka på det som varit bra för att bära med mig en positiv känsla inför morgondagen. På mitt nattduksbord ligger en skrivbok och i den ska jag varje kväll under året skriva ner något som gjort mig glad eller fått mig att förundras. En bok att fylla med små stunder av ljus som kan lysa upp mulna dagar och ge färg åt det som är grått.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar