"Lev varje dag som om det vore den sista"....

...verkar fruktansvärt stressigt tycker jag.
En mer avslappnad variant är "Lev varje dag så att den kan bli ett värdigt slut på ditt jordeliv".

Från födseln till döden, den tid som kallas livet, går vi igenom olika perioder av utveckling. Under första året kallas dessa stadier för utvecklingsfaser, därefter kommer TROTSåldrar och sist men inte minst har vi åldersKRISER.

Jag skulle vilja vända lite på begreppen och kalla de perioder som barnen går igenom för kriser. "Herre gud, jag ska frigöra mig från min trygga punkt i tillvaron och börja stå på egna ben!!" Fatta vad skrämande.
Krisandet som sedan börjar smyga sig in i livet vid 30 är ju snarare en period av ren trots "Gammal, vem, jag?? nänä jag ska inte dö än!! "

Och det är här jag står NU! Visst jag ska absolut inte dö än, men..... helt plötsligt hopar sig en mängd så kallade livsfrågor runt mig och tränger upp mig i ett hörn.
Hinner inte besvara första frågan förren de tre, fyra som står närmast trycker upp sina små näsor mot mig och kräver svar.
Har jag tur kanske jag betat av de flesta före pensionen.

Jag står vid ett vägskäl på livets väg och inser att de val jag gör faktiskt påverkar min fortsatta väg och vilka val jag kommer ha möjlighet att göra senare i livet.
Man kan stanna upp, man kan alltid vända om eller man kan köra på livets auto-bahn..... Valet är fritt, men ibland kan det vara skönt att slippa välja.